tjockt blod och stora tunga tårar
poesin är bara till för den ledsne
så här glider jag in: en av
alla tidiga vårar på den
missförståddes väg genom
tangenttryck

jag har lugnat ned mig nu
och skall glömma affekten:
effekten av min uppstoppade
känsla

kääänsla är lika med
jag

vill inte prata för öron
hela mojängen är hat
poeten vill inte använda
rösten

kanske min affekt är värre än din och jag kan inte lugna ned mig

när tungan klövs och hennes namn sprack
i din mun när ni båda kom

som den vreds om och

splittrade ensamma bokstäver

lämnade min mun precis
i sån där affekt så jag
ska blöda i självhat

trakasserande trollformler

haglar på mig och mig och mig
från dig och mig
så vi hatar och hatar

och tungan smakar så beskt tillslut
men jag kan inte sluta
även fast jag skriker NOG

när karikatyren är klar
och avståndets
martyr tar sig

tillbaka till tystnad

fjärilarna är döda och nu

har jag bara ont i magen