Den vintern som aldrig kom och frostade mitt sinne lämnade mig ändå varm inombords.
Flöt ihop och flöt ut, växte till och växte ihop.
Spirade upp nyfiket och sträckte ut handen mot nya vyer där den fattades av en annan i mörkret.
Och tänk vad rädd den spirande knoppen var när vårsolen värmde.