Ni hjälpte mig så många gånger förut
när all min sinnesfrid var satt ur spel.
Ni hjälpte mig att våga se de fel
som rev i mig likt febergalna stridstjut.

Ni gav min läkprocess ett viktigt frånskjut
mot tankar tänkt att göra själen hel,
som skulle trösta, skulle vara del
av nystart i ett oundvikligt bokslut.

Men nu så ligger papperet helt öde
och pennan har förlorat allt sitt flöde
då bläcket sedan länge torkat ut.

Ni ord som gav mig hopp och framtidsdrömmar
har lämnat mig en väv av spruckna sömmar
och tystanden är allt jag hör till slut.