Du doftar och luktar kvinna hela du.

Tvättad i mylla, i mossa, i skogstjärnen, i bottenslammets
absoluta naturliga renhet.
Du är Näckens dotter.
Sköljd i himmelens absolutaste regn.
Du är rosornas ros.
Torkad i nordens starkaste sol,
lapandes, gosandes, älskandes.
Du är en mänsklig näckros.

Och ändå stinker du av åtrå.
Du är en odör av flödande kåthet.

Kom !

Låt mig spela på ditt instrument !

Kom du vackraste vackra !

Låt mig dricka dig !