Likt en flickas melodi var min
barnakropp ihopskrapad av malar och mygg.
Aldrig var jag snygg
men nog hade jag min charm.

På vinter spelar det ingen roll
men på somrarna kan jag sakna
att plötsligen vakna
av att inte vara ensam i huvudet.

Lika ovälkommet som ett myggbett, lika
vacker som en fjäril -
så kändes tanken intill
min tanke. Ja, nog saknar jag det

att vara två i ett.
Idag är jag lugnare för det mesta.
Jag vet att de flesta
skulle hävda att jag mår bättre.