Så som i himlen
Så ock på jorden

Det är inte döden som skrämmer mig
Det är vanmakten i att leva utan vilja
Det är att vilja men att vara oförmögen
Det är oförmågan att balansera utan fotfäste
Att falla utan famnar
Att vända sig inåt
Bort
Tvinga sig kasta ut
Slänga sig överbord
Häva sig upp
Falla ihop
Plocka isär
Samla sig
Snubbla sig runt
I mörker utan ord
Kompasslös
Vanmakt av förlorade sinnen
Blind och döv stum
Önska sig full hög och dum

Hellre det än ett fritt fall utan famnar
Eller tvingas omfamna känslan av tusen nålar
Enklare att förlika sig med att aldrig fylla 30 vårar
Fumla famla eller falla
Fritt fall utan tårar
Så vi är dårar
Så vi faller utan famnar
Så förenas livet och döden
Vi föds och vi dör ensamma
Cirkeln sluts

Så som jag vore en skyskrapa?
Så ock den elfte september