Visst kan det vara svårt att leva
när man en dag upptäcker att vi alla kommer dö

blev våra fötter under svävande mark
helt plötsligt bara en plats där allt känns kallt

rullande
glittrande
små sten
silar mellan mina tår

när vågornas kyla mot mina ben slår
tar glittret striden mot kylans dans

små glittriga korn
dansar en dans
som sköljs ut mot det okända
långt bort men samtidigt ingenstans

lyfter sakta min blick
slåss av horisontens
utsuddade linjer mot det blå

jag ler
jag springer
jag litar på att glittret mellan mina tår
visar vägen till hur långt mitt liv kommer nå