Jo visst eftertanken den kan både komma och gå

likt de vågor som konstant kraschar mot min strand

där finns en ständig längtan efter ny substans

en sorts ny dimension som omformar tillvaron

för man eftertraktar ju ofta det man vanligtvis saknar

de minnen som tumlar omkring blir till efterklokhet

ja där eftertanken bildar sin evigt kranka blekhet

så som när vågorna bildas där långt ute på havet

men de hjälper mig där i min själs läkningsprocess  

just när den sjunde vågen rytmiskt slår mot vattenbrynet

men min slutsats är då att aldrig lita endast på mig själv

för det kommer alltid att finnas minnen som svider

så det du gjort och det du tänker är vad du har kvar

men detta är givetvis inte alltid korrekt

för vad som är sant kanske bara är min egen sanning

Copyright © AndLou