Bara en kontroll
gör att jag störtar ned
för stupet
ingen ättestupa men ändå
slukas av minnena
de mörka
dagarna då det gällde
att härda ut
hålla rätt på tiderna
för blodprov, medicin
hemtjänst, cytostatika
vågade inte tänka
att det kunde finnas en framtid
inte klara besvikelsen.

Nu var det nio månader sedan
jag fick beskedet att jag var frisk
förundran och overklighet
tror att jag ska vakna
och finna att det var fel
någon har bara skojat
måste våga tro på det
försöker tänka på
vad jag ska göra i morgon
nästa dag och nästa
friska dagar bara avbrutna
av någon liten förkylning.

Åker till sjukhuset
bara en kontroll
hjärtat klappar hårt
denna väg som jag kan utantill
så många gånger med sjuktaxi
sjukhuset med välbekant hiss
glider uppåt
hjärtat i halsgropen
glider neråt
stökar till i magen
jag vill fly men stannar
jag är fortfarande frisk
ett under.