Jag kan inte mycket om poesi.
Jag har ingen bra definition på det.
Jag påstår heller inte att jag skriver poesi
eller att vad som helst kan kallas poesi.

Det handlar mer om tonen och budskapet.

Jag lärde mig tidigt att en poet framför allt
står på den svages sida.

Ungefär som en Jesus.

Så tänker jag fortfarande fast jag ännu inte
vänt mig till gud.

Att stå på den svages sida
och försöka tro på kärleken.

Det kan vara svårt när man vet
hur många som gillar den bruna och blåa färgen.

Och ändå skriver nåt de vill tro är poesi.