Jag går ensam på livets väg igen.
Efter mitt adjö verkar vägen längre nu.
Inga lösningar på frågor som säger hur
en så stor kärlek som vår kan dö i mitt hjärta.

Sista kyssen, igår kväll, betydde ingenting för mig.
Dina kärleksböner omfamnade en tom själ.
Inget att ge dig utom känslolös utbrändhet.
Mitt nedtyngda hjärta har nu stängts för dig.

Jag går livets väg i väntan på döden, mitt öde.
Det går inte att undkomma ödet
där ansiktslösa skuggor tar form
och ledsagar oss till det sista andetagets flämtning.

Min ande söker en välvillig fristad.
Tro du inte någonsin att din kärlek kan fängsla mig.