På bädden av mossa bland bländande höst
Vaknar Skogsrå och Näck till bara bröst
Löven trasslar in sig i håret
Spinner nystan i koppar en gång om året
Då vinden talar i tungor
Och andetagen flämtar ur lungor
Han viskar löften i morgonljuset
Lovar guld och gröna skogar efter ruset
Tills han smekt henne öm och len
Och vandrar vidare i solens sken
Kvar i mossan ligger Rået och flämtar
Undrar om Näcken nu inte skämtar
Att göra sorti utan salut
Inte ens ett ansiktssprut
Mången tanke nu under vintern vandra
Hon undrar om han söker efter andra
Stackars Rå i mörkret går
Att kanske möta Näcken nästa år