Plötsligt fanns där ingenting -
bara havet ensamt, igen;
och tre moln vilande högt ovan
och havsströmmarna fraktande
tyst kunskap genom djupen, -

och du sträckte fingrarna mot vattenytan
och blinkade skyggt
medan vinden kylde din späda kropp
och ditt hjärta var redo att slå rot
och växa till den raraste blomma; -

och detta är hur jag kommer minnas dig, efter alla år:
hur bara du kunde tämja havet med så sköra händer…

Och bortom alla tecken, vågornas skönhet
nära din hud:
krusningar över vattnet
en bit ifrån land
innan himlen täcktes av måsar.