Sent under aftonens timslånga övergång till skymning,
när kläpparna väl har bytts mot dymlar,
är Vega den nästan fulla månens enda sällskap

i betraktandet av Venus konjunktion med Jupiter;
små gnistor i så mycket skimrande himmel
att markens mörker ej ens märks
vid sidan av Vätterns spegel,

där Visingsö bryter vattenytan
likt den skogsbeklädda ryggen på en enorm sovande varelse,
på vilken husens belysning liknar nattvandrare som samlats
och i skenet av varandras lyktor
delar historier om det annorlunda livet på fastlandet.