fåglarna sjunger inte
men håller mig ändå vaken
med sina blotta vingslag.
de trakasserar dig,
och du sover inte du heller.
var ärlig.

sent på natten
fram till gryningen.
min bestående vintervän, pilen,
fångar månen för ett hjärta.
jag kan knappt vänta på
att se hennes öde inom timman.

går förbi de hundra
solförmörkelserna.
sår utsäde för en
fruktträdgård
mitt mellan mig
och vätskehorisonten.

alla har snart lyfts
till prövningens eldar,
men jag reserverade en kall vak.
reserverad för dig, för att komma ihåg
hur arbete luktar på nära håll.
jag accepterar enkla kläder för att be.

intet annat att säga just nu.
jag bara upprepar Hans namn,
inte det enda, utan dem alla.
en profet visade mig en gång
denna användning av
Hans namn.

under den strålande morgonen
sitter katten och jag under trädet.
mina ögon ömma som en regnbåge.
de blinkar långsamt: så här!
fyllda med ljus
genom randrutor.

ljudet av skönspelande strängar
ljuder där vi väntar.
en tyst vision kom från månen
när den gäspade,
fylld med värmesvärmar,
inte rädsla.

en ceremoni
mot tidens förfall.
jag rör vid pilens spets
på min nu ensliga väg,
vilar på de tomma vingarna.
och hon gråter inte.