Inte bara tredjedagssnöns många nyanser
- från gräddvit via grusgrå till snö mörk som asfalt -
utan mer specifikt erfarenheten av hur, just innan gatlyktorna tänts,
snön på taken skiner med precis skyns obelysta ljusblåa skimmer
så att taknockarna försvinner i himmelen
väcker en stillsam form av - i brist på bättre ord - musik

till liv, en musik som vill benämna
stad och natur som milstolpar på samma väg
sträckt från föreställningen om individen den odelbare
till en förståelse av jagets många flödande rytmer.

Och kullerstenarna, fuktiga av smält snö,
speglar billyktornas sken i ett otal riktningar.