Jag skriver till dig,
fastän jag nog vet
att jag inte borde.
Men känslorna är som alltid starkare,
än förnuftet.

Jag skriver för att
du är så sällsamt vacker.
För att du får mitt inre
att brinna.

Jag skriver för att
jag vill vandra långt med dig.
För att jag vill dela luften med dig,
och dela vindarna,
och ljuset,
och vattnet.

Jag skriver för att jag alltid,
vill ha det så.
Så därför frågar jag dig,
min älskade Juktatdakhta.
Vill du gifta dig med mig,
och bli mitt äkta landskap,
i nöd och lust.