Då, på natten
när byxångesten kryper på
Det vete katten
varför gjorde jag egentligen så?
Var kom önskan om förändring ifrån?
Jag har det ju så bra
Det verkar nästan som ett hån
att riva upp allt och bara gå
till något annat som tycktes så bra
Vad ville jag uppnå?
Det kan man undra på natten
Det vete katten?