Det är inte det att jag inte litar på dig
Inte alls att jag lovat dig nåt
Men jag är förverkad och nedbränd
Kol och aska i vått och torrt
Och om sanningen ska fram litar jag inte ens på mig
Det är tragiskt och förunderligt
Så varför ska jag lita alls på dig?

Jag vill inte ha brustna löften och tomma ord
Vill inte bli lämnad ensam i den djupaste skog
Så dränk mig då i första bästa göl
Låt ankaret dra mig ner i denna svarta pöl
För jag kan inte se ljuset i dig
Kanske för att du är en reflektion av mig

Min tillit är mörk
Den gjuter blod
Och är du inte beredd att begå totalt jävla känslomord
Så gå då in i skogen och låt själen dö
Sätt eld på mossan
Låt livet dö