Rynkor upp och ner
på prärierna
och på morgonen
faller du ned till smutsen.

Ge upp givandet!
Tiggeri är det som gäller nu.

Visioner tagna
från ostadiga irrbloss.
Under dessa revben har du räknat
muskelskenorna du lossat.

Låt min hjärna rynka sig
(varför kan jag inte sova?)
i stegen byggd med dagsljusfärden
uppför en krusad himmel,
en upp och nedvänd prärie.

Jag springer genom högt gräs,
mitt ansikte ett slätt lakan igen.
Glömmer ditt flimmer.
Vilket var anledningen till
att jag inte kunde sova från början.

Midnatten får mig att leta efter dig.
Ber att mitt hjärta aldrig rynkar
en väg ut ur kärleken med dig.
Och så på himlens prärie,
ett altare med texten:

"Det är bättre att ha älskat
och förlorat
än att aldrig ha älskat alls".