Jag går in genom dörren.
Det prickiga paraplyet ställer jag mot väggen.
Du följer efter mig.

Det skrämmer mig. Det vet du nog.
För du tittade på mig med en blick som sa;
Jag vet vad du tänker.
Jag skall inte göra dig illa.

Vi sätter oss mitt emot varandra.
Jag ser dig inte i ögonen.
Det klarar jag inte.
Men jag tittar på din näsa.
Den sitter i mitten.
Av allt det vackra.
Jag har aldrig sett något liknande.

Du ser mig i ögonen.
Du är stark nog att släppa min näsa med blicken.

Så stark skall jag också bli en dag.

Men inte idag.

Jag ställer mig upp.
Konstigt nog så sitter du kvar.
Jag går till dörren.
Hämtar mitt prickiga paraply och går.