känslan att ständigt känna att man inte hör ihop med någon, inte är som någon annan, inte pratar som någon annan, gör en främmande mot verkligheten.

Man tar försiktigt med handen på något som tar emot och som får en att studsa tillbaka några meter. Tänk dig att du försöker spela dig till en roll du inte känner dig säker i, och att ditt plastiga skal speglar falskt din insida,och får människorna att tro att du är en del av dem.

Inte längre studsar du tillbaka, utan du glider lätt genom något du inte vet vad det är. men jag vet mycket väl vad det är. din tid på livet har börjat, och porten har öppnats. men för något som inte är äkta.

Du, som är äkta, stängs ute, och ditt plastiga överdrag sveps lätt med falskheten?