Hur hade jag kunnat ana,

det har nu gått 10 år.

Att du sen skulle fria till mig.

mitt under en poesiuppläsning

på Kafe Klaver på Söder.

Du fick mig att våga göra 

det jag aldrig vågat tro på.

Det var tunnelseende 

och svindel där på Ögir,

när jag för första gången läste upp.

Tillsammans har vi nu Glöden,

poesin och våra vikdikter

i ett eget poetiskt projekt.

Då blir det något mycket mer 

än vad vi skapar på eget håll.

Med dig vid min sida

klarar jag nya utmaningar i livet.

Herregud vem hade trott,

att jag ens skulle våga läsa min poesi

på Världspoesidagen på Mosebacke. 

Hur hade jag ens kunnat drömma,

om att hitta en livskamrat

och kärleken igen.

När jag skrev och frågade om betydelsen

av din dikt "Något som aldrig har hänt".