"Tänk att jag finns!"
utropade konstnären.
"Att jag existerar är ju fantastiskt!"

Hon stod mitt på golvet i sin ateljé
med rosiga kinder och grånat hår

Hennes bruna barfotafötter
tittade nyfiket ut ur byxbenen
på hennes blåa jeans

Runtomkring henne
pryddes väggarna av hennes konst

Livet döden naturen och årstidsväxlingarna
återspeglades i hennes tavlor

Jag kom på mig själv
med att känna vördnad
över hennes eufori och tacksamhet

över att få finnas till

När jag gick ut ifrån hennes ateljé
bar jag med mig en ny insikt
och förundran

över min egen existens