… ta ett nytt andetag.

Sitter och skriver vid mitt fönster igen, har hittat hem igen, där jag hör hemma igen. Imorgon är bara ännu en dag, inte nytt år, år finns bara i våran fantasi.
Och även om det är fint att önska och hoppas, på ett bättre år, så är det inte det som väntar oss. Det värsta väntar oss. Men jag tar det med ro. Vad kan man annars göra?! Jag menar livet är inte över för än det är över… i vilket fall…
Det viktigaste kanske är att alltid ha ett mål, hur löjligt det än verkar, gör det lättare att komma upp ur sängen då (?) stiltje är det värsta iaf för mig. Jag gick vilse men har hittat tillbaka. Jag låter idiotin av vårat samhälle roa mig istället för oroa mig. Det är verkligen en vacker tragisk komedi… så jag skrattar åt det, för utan humor vad har man då?
Jag tror jag fortfarande gör något för dig, även om vi inte ses. Jag tror du tittar in ibland av ren nyfikenhet, för att kolla hur jag har det. Det har varit lite tumultigt det har det, med hela äktenskapet gått åt helvete, och sitter på en lägenhet som blöder pengar som jag inte fått sålt ännu, osv. Men det är ändå lugnt, livet hänger inte bara på en enda grej. Jag vågar hoppas på att du mår bättre, iaf inne i ditt huvud och dina tankar. Det är allt jag kan hoppas på, för dig, och att saker börjar sakta gå åt rätt håll.
Livet är bara tid och inget annat. Saker som vi tycker är viktigt, eller tror är viktigt eller som vi tycker borde vara viktigt, kanske bara är viktigt för vi tycker att de borde vara det, för oss just då ger det vårat liv någon slags värde för oss, att tänka så om någonting. Men kan vi verkligen bli sura för att resten av världen inte håller med? Är det vi tycker så viktigt och det andra tycker så oviktigt? För om vi ger oss rätten att tycka så, då har även andra rätten att tycka så, och då har du inte längre rätten, och lika så alla andra, och vad är vi då?
Så, 2024 kommer bli än mer knasigt. Men ta det lugnt. Sluta känn att du måste tvinga ditt synsätt på andra, sanningen är att du tillhör 90 % av den skaran som inte vet vad dem pratar om, eller ens varför dem pratar om det! Bara att dem är rädda, och i sin rädsla tror att dem har rätt, att det dem pratar om är rätt, osv.
Jag är inte speciellt orolig. Det är lite oroväckande hur många som tycker att man har rätt att tvinga folk till saker. Men jag ser det som mer ett uttryck för deras egna rädsla. Och rädsla är ingen bra energi att bygga något på, varken tro, politik, eller förstånd.
Jag har iaf lite planer. Och det kanske kan verka som drastiskt, men det är ganska genomtänkt och logiskt grundat. Och mina kära poeter vänner, om dessa planer blir av så kan ni räkna med att få en sammanfattning här på poeter. Jag vill också understryka att jag har inte alltid orkat engagera mig i alla konversationer som jag känner att jag kanske borde har, och jag känner så för även om vi aldrig träffats så är jag väldigt glad för all uppmuntran och support. Jag är en sådan person som skriver oavsett om folk läser det man skrivit eller ej. Men jag vill ändå sluta med att tacka er alla och även om det kommer bli knas nästa år med (förmodligen ännu mer) så önskar jag er en säker resa att navigera runt dvs problem som kommer 2024.
Även om år inte finns, och imorgon bara är ännu en dag. Och saker kommer bli sämre så finns det mycket att vara tacksam för.
Så tackar innerligt för support. Låt oss fortfarande finna humor i denna tragiska komedi.