Får många människor har jobb dem inte är kvalificerade att göra, det betyder att man kommer hem väldigt trött över att gjort nästan ingenting.
En gris tycker inte det är jobbigt att vara en gris. En gris tittar inte på andra grisar och tänker, oj, tänk om jag kunde vara som den grisen, istället så blev jag en gris som mig. Den grisen är så mycket ståtligare, bättre status, mer av saker som mitt lilla gris jag saknar…
Så jag är med andra ord en gris. För jag gör inte heller det.
Jag går upp, är men människa med en sak med två saker hängandes under den saken, den saken som gör mig av kön manligt,
skägg får man då med. Och lite lustiga idéer ibland, i mitt fall om det andra könet. Jag får liksom dessa starka känslor om att jag vill vara inuit, de andra könets, sak, som är en sak som ser ut som en konstig ingång med ibland massa hår runt. Där av alla ställen vill den konstiga känslan att jag stoppar in min sak. Men för att det ska gå så måste jag förtränga allt som är jobbigt med det andra könet. För är jag medveten om vad det andra könet är och hur dem VERKLIGEN får mig att må, då finns det liksom ingen chans i helvete att jag vill stoppa NÅGONTING i dem, än mindre den grejen...
Men där är jag också lustigt nog, väldigt ogrisig. Ni ser en gris tittar inte på de andra könets grisighet och liksom tänker den är vacker, den är ful, den är fet, den är smal och fin osv. Men det betyder lite för mig faktiskt, inte allt, men mer än vad det borde. Önskar att det inte gjorde det. Önskar att min hunger efter kvinnor kunde vara ett 100 % logiskt beslut, men som sagt, finns inget logiskt med att vilja stoppa sin grej in i deras grej, inte när man vet hur dem är!
Men om man bort ser ifrån det så är jag som en gris.