Förvånad står du där,
utan skydd i regnets famn
Tårarna på ditt ansikte
dolds av regndroppar som faller

Själen piskar sig själv,
i stormens crescendo,
utan hopp om att avta

Men regnet avtar,
tårarna rinner fritt på ett öppet ansikte,
du står sårbar,
i ett öppet landskap utan skydd