I sprickan smyger ljuset in,
i själens sköld , där blottas tussar,
ett långt liv i kivets spinn.

Länge har skölden hållit stånd,
attackerad av vänliga ord,
med råd från vänners förstånd.

Uthållighetens kärlek från de nära visar vara rätt,
nu är tid att städa ut det unkna,
det trasigas efterrätt.

Ny vår med fräsch luft skapas,
nya smaker och mod att se nyknoppning,
så efterlängtat , som att badas.