Du går din väg,
trampar ner blommor,
de vissnar längs stigen.

Att blommorna dör,
ser du inte,
oundvikligt skapas ögonblick av död.

Först när någon nära visar på de vissna blommorna,
händer något inom dig.
En djup sorg,
en svår acceptans.

Att komma vidare är det svåra,
ett tvärstopp i själens och kroppens rörelse,
inte ens en minnesmuskel till hjälp.

Små rörelser,
små steg,
små hjälp, med en påminnelse
om den skönhet som gick förlorad.

Här ser vi värdet i blommorna på vår väg.
Att se dem och inte förneka deras närvaro,
utan att ta emot den gåva de är –
värdefulla, vackra och sköna.