Jag tänker, och det är stort,
hur tänker du? Jag menar, träffas vi aldrig, eller?
Ändå läser du mina dikter,
vet ingenting om dina drömmar,
dina planer.

På det planet är vi jämlika,
vi vet inte av varandra.
Orden blir någon slags förbindelse,
en slags cyberkontakt.

Nu svävar jag iväg,
men jag är glad att du finns,
att du läser mina dikter och ibland kommenterar.
Det uppskattar jag mycket.