Jag har tänkt på dig för länge. Vinden tog din hand och bad dig lyssna. Jag satte kudden intill örat, för att se om jag kunde höra din röst, min fick aldrig något tillbaka. Du påminde mig om en man på tvrutan. Det var samma leende och samma stela stil. Jag klarar mig inte utan dig. Står och kollar ut genom mitt fönster, föreställer mig siluetter av dig ståendes där framme, men vaknar från min dagdröm och upptäcker verkligheten. Din kalla hand i min hand fick mig att minnas. De nätter och kvällar vi hade tillsammans. De kvällar då vi bara ville njuta. Njuta av kärleken och friden. De dagar då jag inte ens orkade med dig. Men jag vet inte varför det är så här. Du har varit en svikare. Men fortfarande står jag kvar, väntades, i hopp om att siluetterna ska få en struktur och röra på sig. Jag väntar fortfarande. Det känns som jag stått här för länge. jag vet inte om det är rätt. Men jag ser och väntar vid kärlekens slut, jag vill ha dig tillbaka. jag tror att jag .. älskar dig.. igen.. :\'(