Alltid drabbar man någon.

Man uppenbarar sig
likt en förlupen textrad.

Man avlägsnar sig
ännu oläst.

Sen sitter man där
och dricker whisky sent om natten,
försöker förtvivlat förstå
sitt eget budskap.

Jag vänder på mitt papper
och finner:
baksidan av pappret.