Du ska veta min son
att man utvecklar med åren
ett karmstolsluttrat seende.
Man tyder det man vill ur bruset.
Det omedelbara tycks mig nu inte lika viktigt
och det långsiktiga inte lika tråkigt.
De skarpa linjerna är suddiga numer.
Men även där jag förut inte såg dem
ser jag nu barnteckningar.

Jag får inte längre särskilt ofta
en känsla av att vara något stort på spåren
men jag klarar mig utan spänningen.
Målen tycks mig heller inte lika fjärran,
som då, när jag sträckte mig efter dem.
Se på mig min son.
Ser du hur handen darrar?
Det är svårt att dricka kaffe.