känner igen den
för det är alltid samma saknad
så snart det känns som att det är för långt
det är avståndet mellan oss som jag inte kan mäta

kommer att tänka på saker som borde vara viktiga
men inget annat är viktigare än dig
och de glöms bort så snart vi ses igen

svårt att tänka klart
men har det inte alltid varit så?
det skulle förklara en del i alla fall
om hur det har blivit som det är

längtar efter den famn
i vilken jag bara är jag
där inga krav hotar

som dom gör nu
att hitta någonting som överröstar känns hopplöst
och det förlamar

nåt måste göras
jag vet det allt för väl
vilka är mina vägar
vad har jag för val?

tiden väntar inte på att man ska göra sitt val