---

staden har svårt att sova.
den är postmodernt neurotisk
skakig och omöjlig att rama in.
dess gränser startar och slutar där de vill.
och ibland inte alls.
han är tillbaka.
han är besökaren
som ingick ett muntligt avtal.
han skulle vårda henne
och hon honom.
de skulle klia varandras ryggar
tills det blev obehagligt.

och det blev det.
vi äger inte varandra sa hon till slut.
det gör vi visst svarade han.
även om han insåg att hon hade rätt.
åtrån hade sympatiskt nog förtvinat
i provinser som var svåra att forcera.
det som upprörde honom var snarare
vetskapen om att hon inte ens låtsades.
det blev i det här fallet en stad
han aldrig skulle återvända till.

---