Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Teknikens under.. Gör mig besviken.

Döden.
Det är vad jag tänkt beröra, här och nu.

För mig känns det så avlägset, så skrämmande, lite lockande och ganska konstigt. Att något kan skada vår kropp så illa att läkare inte kan \"laga\" det igen.

För jag tror på något vis, att en doktor kan allt.. Att det på något vis skall gå att fixa.. Kanske byta ut något organ och trycka på startknappen igen?

Att man dör av ålder det kan jag förstå.. Det är naturligt.. Men att dö av skador, sjukdomar eller efter en olycka.. Det känns som om det vore omöjligt.

De jag \"känner\" som dött, jag kan inte få in i min skalle att dom verkligen är döda. Det känns som att en morgon när jag går längs gatan, ska jag möta henne/honom och säga hej i förbifarten, precis som om inget hänt..


Min död.
Det var inte allt för länge sedan.. Jag själv saknade mening i livet, jag ville inte leva och kunde inte se, jag kunde verkligen inte se att någon skulle sakna mig. Men nu har erfarenheter, tyvärr, lärt mig vilka konsekvenser det får.. Nu räds jag döden, pga allt det skulle betyda för min familj och mina vänner, hur dom skulle tvingas må.. Jag vill inte utsätta dom för det.


Men att andra går med självmordtankar, det kan jag inte förstå. och HON som gjorde det, eller om det nu var en olycka. Hon som var så vacker, hon som hade \"allt\", hon som hade framtidsvisioner och hon som verkligen levde livet.. När hon försvann så skrämde det mig verkligen. Vilka är det egentligen som går med dessa tankar? Vilka vill egentligen döda sig själva och kanske gör det om de får tillfälle/mod/en sist knuff?

Numer har jag inte så mkt för mig. Men mkt av min tid läggs på communities för ungdomar (oftast) av olika slag och vid msn. Jag pratar med människor som mår sämre men som inte visar det i sin vardag. Människor som behöver prata, behöver någon som säger det som bör sägas.. Det känns bra för mig. Att känna att jag hjälper någon. Känner mig behövd. och den känsla det ger att någon frågar om hon kan få kalla mig sin stora syster, den är mäktig.

Att ge kärlek och få kärlek tillbaka. Det är mäktigt.

Men fortfarande känns det så.. Att döden inte borde finnas.
Inte i vår värld, med vår teknik.. Vi borde kunna undgå den.




Fri vers av NoSubstancE
Läst 238 gånger
Publicerad 2006-10-01 23:18



Bookmark and Share


    dikternas_miia
Först måste jag säga; BRAVO till att du hjälper andra(såna som jag var; sjölvmordsbenägna.) Men sedan hittade jag ett sätt att kringgå det. Vilket är som du exakt beskriver; "Att ge kärlek och få kärlek tillbaka."
Men nu är det inte om mig utan om din "dikt".
Som du sa nu när jag tänker på det så även om jag har varit självmordsbenägen så känns faktiskt (som du sa) döden overklig...

Väldigt fin dikt som ger tankar och ... en känsla om att du förstår på något vis. :)
2006-10-02
  > Nästa text
< Föregående

NoSubstancE