Gjorde mig vacker för att ta mig ut i staden gud glömt.

du och jag satt på ett fik, vi hade mysigt med te och filosoferade.

Allt var vackert tills du kom farlighet, jag hörde din stämma på långt håll.

koppen i min hand darrade, blicken flackande,
hjärtat bultande i alltför snabb takt,

Vän lugnar mig att farlighet säkert inte kommer, men jag hör hans steg i trappan, nu är jag totalt paralyserad, du min vän får hjälpa mig ner med koppen.
Jag har tappat vad som är upp och ner, vet bara att jag kan inte andas i samma rum som farlighet...

Farlighet sätter sig bredvid vårt heliga bord med våra koppar på,
jag stirrar ut genom fönstret, vän skriver en lapp till mig där det står

:- han är inte värd detta nu går vi.../vilda