när livet blir för svårt för att klara av,
så svårt så du snubblar ner i asfalten
och skrappar upp dina smala knäskålar.
när smärtan i bröstet ekar så högt så du blir rädd
för att de andra ska kunna höra det.
när du tappar bort dig på vägen,
när du försöker men misslyckad gång på gång.
när dina tårar inte vill sluta fällas, så att dina en gång så rosiga kinder blir vita av skräck.
när du tillslut kommer på att allting alltid har varit precis likadant.