världen var en gång autentisk , fylld med oskyldiga gräl.
vi lever kvar i samma svacka, och sämre mår vår själ.
för vi alla tillsammans har en krets, vi lever allt i ett, på samma villkor.
det som var en snår, är inget snår, det som var en tår är ingen tår,
allt handlar om hur vi alla mår, vad är det vi förmår?
som oskyldiga barn ligger i föruttnelse på offentliga fält
ligger de nästa offren, utsvultna och bosatta i ödsliga tält.
döden väntar skaror av individer som knappt vågar le, knappt vågar kleva.
för hur de än tänker och gissar en permanent livslängd
vet dem ännu att tiden är knapp, och inte länge kommer de att få leva.