Kanske dagen blev bra ändå?

När solen steg upp i horisonten,
då reste sig liket från hades ängar.
På stapplande ben och med värkande mage,
såg det livet komma åter i barnets lekam.


Modern hon skrek, hon stöna och bad:
Gud mig hjälpe låt allting gå bra!

Fadern han satt och visste nu ej,
vad skulle han göra, vet någon det säg?

När spöktimmen slog blev en man inte mer.
När sen natten var över, var vi trots detta fler.

För när någon sitt liv ska mista
och ett andetag blir det sista.
Då kommer flera som väntar på led
Att få komma som nyfikna ned.

Så ökas ju då vår population
Och detta det sker med kopulation.