De gav honom ett vapen
När han var tretton år
De placerade honom i en kår
och klippte av hans hår

De förde honom österut
De tog honom till strid
Där döden alltid stod brevid
Och ingen själ fick frid

Maten var det brist på
och hungern var en pest
Pojken ville åka väst
Till det hem han älskar mest

Kallt var det om natten
Det var nästan såsom snö
Och pojken viskade adjö
Fast han inte ville dö

På natten talade stjärnorna
Till en sorgsen barnsoldat
Som dog i nattens attentat
för fiendens granat

- på grund av världens hat -