jag tyckte jag hörde din röst i regnet
ja,jag hörde din röst överallt
sedan du försvann
mycket av min glädje upplöstes
jag var hela tiden rädd
för att förlora det vi delade
mitt hjärta fick du
utan krav
fick jag verkligen ditt?
dina ögon fick mig att drunkna
jag bara föll längre och längre in
i dess sjupblå kraft
men aldrig ville jag bli räddad
jag blev på ett märkligt sätt förlorad
men ändå räddad
av din muns härlighet
jag grät miljontals tårar
som blandades med skratt
varför var den största smärtan att älska någon
som jag älskade dig?
var kanske bara kärlek ett lån?
var den inte sann?
ändå hörde jag din röst
i skogens dunkel
i havets brus
i regnet som molnen grät ut
i vargarnas sorgsna tjut
försökte du på något sätt förklara
varför du bara sprang i väg
och lämnade ett sår i mitt liv
du lämnade spår i min stig
vem hade lärt dig hur tryggheten såg ut?