Jag går ut
Jag springer in i skogen
Jag fortsätter och springa

Jag stannar och tittar runt mig
Jag känner inte igen mig
Jag ser att det redan mörknar runt om kring mig

Det blir kallt
Jag märker hur skuggorna får liv
Marken är våt

Jag hoppar förskräckt upp på en sten
Jag ser hur en groda hoppar runt
Jag är rädd

Så rädd för mig själv och alla svarta skuggor
Så rädd för tron att jag aldrig någonsin
kommer att bli mig själv igen

Plötsligt slutar grodan att hoppa
Skuggorna slutar att röra sig
Rädslan fortsätter att växa sig starkare

Så kommer ett solljus
Marken blir torr
Jag kliver ner från stenen

En vild häst visar mig vägen ut ur skogen
Jag hittar hem
Jag går in och lägger mig i sängen

Sen fortsätter mitt liv som vanligt
Men jag har alltd en gnagande känsla inuti mig
En känsla av Sorg och Rädsla

Det är rädlslan som aldrig försvinner