ni bara står där och hånler åt
mina försök att resa mig upp igen

och när jag lyckas
sliter ni ut mitt hjärta och spottar på det

och förlåt

men jag orkar inte mera nu

ni slet upp mig till himlen precis efter att jag fallit
och puttade mig utanför kanten

jag hörde om en man som ramlat ner mot jorden i hastigheten 3789 km/h

jag fortsätter falla och når hans rekord.
med ansiktet tillplattat mot gräset
blöder jag ihjäl
och ingen bryr sig.

med huvudet mot jorden lyssnar jag efter jordens pumpande slag
efter magma-värmen
och jag önskar att den skulle skölja över mig
någon dag bara överflödigt älska mig och ta mig med
in i jordens hjärta

men mitt hopp för denna världen försvinner varje gång
ni skriker åt mig att vara tyst och sluta prata.

väggarna här talar sitt eget liv.
dom flyttar härifrån
(jag tror inte dom orkar med er längre)