Jag ber om ursäkt, jag är tjatig...

Jag kan inte sova!

Tankarna virvlar runt i mitt huvud utan förankring.

Till mitt försvar vill jag säga att det inte bara är elände som far omkring härinne.

Blandat med alla hopplösa förhoppningar florerar mina fantasier och drömmar.

Jag behöver bara hitta en fast punkt att fästa mig vid.

Hur hittar man en bra ankarplats utan att belasta en plats?

Förlåt, jag drev visst iväg...

Jag ska försöka fokusera mig, organisera mig, realisera mig.

Jag är ledsen, jag kan inte vara mer optimistisk...

Det jag behöver är en trygg hamn med alla beståndsdelar som krävs.

Innan dess är jag rädd att jag inte kan vila.

Ingen vila, tyvärr?

Jag reser väl vidare då...

Förlåt för mitt intrång, mitt utfall, min avighet...