Du hade alltid verkat dammig i mina ögon.
Allt verkade obetydligt,
kanske var det kontrasten till andra som skrämde mig.

En speciell männsika,
drog sig längre och längre bort.
Längre och längre ifrån verkligheten.
Skapade en egen värld.
En himmel, horisont
och människor.
Trodde att alla omkring var bedragare.
Aktörer, allt svävar runt personen i fråga.

Jag började att se dig.
Mina ögon var nu fri från en dammig yta.
Pratade dig tillbaka till en bestående värld.