Ser ni inte mig,
Ser ni inte hur jag
gråter?
Ser ni inte hur ledsen jag är?
Ser ni inte hur era ord
sårar mig?

Kanske, jag skulle
göra så mot er?
Kanske, ska jag säga samma
saker till er?
Men jag går undan,
tror inte att det skulle hjälpa mig.
Tror inte att ni skulle förstå,
förstå mig.
Tror inte ni skulle sluta,
för det.
Jag går undan och gömmer mig,
länktar till skoldagen är slut.
För då,
får jag äntligen
vara ifred.
Ifred för era ord,
era blickar,
som säger mig,
vad ni tycker om mig.
Jag vet inte vad
jag har gjort för fel.
så jag kan inte rätta till
och ändra på något.
Ni har bara bestämt er,
henne är det fel på.
Min enda fråga nu, är
VARFÖR