höstlöven faller
inte längre,
de har försvunnit
och förmultnat.
den gråtande himlen
har blivit tröstad,
men täcks av
gråa moln igen.
fågeln som åt nypon
gör inte det, han flög
till varamre länder som
mitt flyg till spanien.
tomma tankar
tar upp all plats
och fyller världen
med luft, jag kan
andas in tomheten.
tallens barr är
långa, precis som
du och jag
med de sitter
tillsammans
och det gör inte vi,
du och jag.
jag borde lägga mig ner
och somna om,
vakna på en annan sida,
försöka le.
men det är svårt, för
höstlöven faller
inte längre.