Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du var...

Du var...

Min första kärlek
Min bästa vän
Du var allt jag önskade mig..och mer därtill
Du var mitt allt

Du visade mig vad kärlek är
Visade mig vägen in till ditt hjärta...
Kände värmen och tryggheten
Du gav mig styrka
Med dig var jag hel
Kände det inre lugnet...nu är jag hemma

Du tog min hand
Gjorde mig till din
Visade mig vad passion och ömhet är
Hur två människor blir till en
Ville stanna hos dig för alltid

Du valde en väg
Du bad mig följa med
En väg som vi skulle vandra längs många år tillsammans
Vi tog varandras händer..
såg in i varandras ögon...och började gå

Vägen var lång
Vi mötte både sol och regn
Uppförsbackar och nedförsbackar
Vägen hade små stigar..

Längs vägen sådde vi tre små frön...
Gick vi vilse..skulle vi hitta vägen tillbaka

Stormen kom...

Vi fortsatte resan..trötta och utmattade
Stormen ville inte ge sig
Vi höll i varandras händer...
men stormen blev starkare och starkare

Du tittade in i mina ögon...ville inte släppa taget
Bad dig hålla min hand hårdare...men stormen var så stark..
kämpade och kämpade...kände hur jag började släppa taget
Stormen var för stark...

Älskling..jag orkar inte mer..klarar det inte
inte stark nog själv....

Du var min kärlek min vän mitt allt...

Du var...




Fri vers av Veronica
Läst 375 gånger
Publicerad 2006-12-08 09:56



Bookmark and Share


  Jamal Jazgi
Fin och vackert text
2006-12-08
  > Nästa text
< Föregående

Veronica
Veronica