Varför gör dom då?
Varför kan dom inte sluta?
Varför förstår dom inte att det gör ont?

Dom plågar, hånar och skrattar åt mig
Dom slår, Sparkar och svär åt mig

Dom gör det varje dag
Varje dag i ett litet hörn av skolgården
Där, där ingen kan se mig

hela dagarna sitter jag på en sten och gråter
Jag gråter mig till sängs
Jag gråter hela natten när jag sover

Men jag vågar inte berätta något
Tänk om det bara blir värre?
Om dom bara slår mig ännu hårdare?

Men så en dag kommer några personer
Dom pratar om mobbing och
hur det är att vara mobbad

Dom gör så att alla som varken har
blivit mobbade eller blir mobbade sorgsna
För dom tänker, tänk om det skulle vara jag!

Men ingen vet att jag blir mobbad
Det är bara jag och mobbarna som vet
Dom ber alla att blunda

Sen ska alla som mobbar eller
blir mobbad räcka upp handen
Mobbarna blundar och räcker upp händena

Men jag själv tror att dom tittar
Så jag räcker inte upp handen

Men jag har också blivit berörd
På ett sätt som ingen kan förstå

Men nu bestämmer jag mig för att
prata med en lärare iallafall

Jag berättar för min lärare allt som har hänt

Sen dagen efter så slutar mobbarna att mobba
Men dom fortsätter att titta ner på mig
Och slänga ut fula ord ibland

Men nu känner jag mig trygg
Nu kan jag gå hem utan att vara rädd
För jag vet att dom inte kommer att göra det igen

Nu ett helt år senare har allting blivit som vanligt igen
Men mobbarna blir aldrig detsamma
Nu ett år senare kan dom inte förstå hur dom
kunde vara så grymma och hänsynslösa...